Jag har alldeles otroligt roligt när jag sitter och läser era anmälningar! Ni kan ju bläddra bland kommentarerna själva, men jag tycker ändå att jag måste få lyfta fram några guldkorn!
En typisk streetdansare beskriver sin barndom så här:
"Mamma försökte stoppa mönster i händer på mig, men jag blev arg. Det var ju inte alls den idéen jag hade till det garnet. Så jag stickade på fri hand. Med varierat resultat..."
Och man hör definitivt hemma i quickstep, när man som Sandy avslöjar att:
"I think that I knit 53 pairs of socks from June 1, 2008 to June 1, 2009"
Är du lika imponerad som jag? Och jag ser det nästan som en extra utmaning till mig när en tango-stickerska skriver att:
"Allt eftersom jag har blivit tekniskt bättre på att sticka känns det som att jag har stagnerat lite och mest gör liknande saker hela tiden. Hoppas på att detta ska kunna knuffa ut mig ur min comfort-zone"
Vilken härlig inställning!
Och sen måste jag hylla en poetisk beskrivning av stickning, som gjorde mig alldeles glad! Emilia beskriver varför hon anmält sig i vals och foxtrot:
"Här står jag stadigt i knäppkängorna. Jag stickar för att det hjälper mig att stanna kvar i det som är viktigt på riktigt - omsorg, eftertanke, kvalitet, beständighet. För att kontakt med det som varit är en förutsättning för utveckling. För att handarbete förenar skaparglädje med konkret nytta och just därför länge var den enda konstform kvinnor hade tillträde till.
För att arbete är kärlek synliggjord"
Både vackert och väldigt sant! Och So You Think You Can Knit har redan blivit en internationell angelägenhet då en dansk ballerina har anmält sig! Välkommen Mette!
Och välkomna alla ni andra! Jag jobbar vidare med era utmaningar och ler mest hela tiden! Jag återkommer med fler både exempel, blogcitat och funderingar efter hand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar