måndag 24 augusti 2009

Dansgolvet på krogen

Skaka rumpan lite som du vill.
Det är inte så proffsigt kanske, och du är ganska ny på det här med stickning, men du är beredd att göra ditt bästa och lära dig! Kanske kan någon hjälpa dig räkna lite så här i början…

8 kommentarer:

  1. Jag har stickat i ett år. Det är roligt och jag lär mig, sakta men säkert. Är nog lite osäker så jag står hellre och skakar lite rumpa än ger mig in i en Tango. Just nu. Men det kommer. Jag vill, jag kan och jag kommer deffentivt att bli bättre.
    karinsblandningkanelbulle.hotmaildotcom

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Har stickat ett par år nu, och har verkligen fastnat. Det är så roligt! Ser mig själv som nybörjare, fast betydlige mindre nu än nyss...

    Blir oftast nöjd med det jag gör, och det brukar se ut som jag har föreställt mig att det ska göra. Har nosat lite på en del andra dansstilar (balett, folkdans) och det har gett mersmak, men jag tror att det är i den här gruppen jag hör mest hemma. Jag behöver absolut ett mönster att följa, vågar och kan inte improvisera (om det inte är en mobilstrumpa).

    stahle dot anna at gmail dot com
    annaspysselplats.blogspot.com

    (kände att jag ville lägga till lite info i texten och det gick inte att redigera, därav det borttagna inlägget...)

    SvaraRadera
  4. Har stickat i perioder sen barnsben men först nu fastnat ordentligt. Stickar efter mönster med lite egna ändringar/ideér. Har sista tiden funderat både på att ge mig på sockor och en spetssjal men inte riktigt hittat det där som knuffat mig över gränsen. Precis som jag är på dansgoolvet...ena stunden skaka lite rumpa på krogen och nästa stund testa något annat.

    sara dot holgersson at msn dot com
    www.holgispysslar.blogspot.com

    SvaraRadera
  5. Mmmm.... Jag fuskar lite i alla stilar, skakar både rumpa och bröst i olika takter, till olika musik. Jag kan sticka-tycker andra, inte jag. Själv anser jag mig vara bra på att börja sticka saker, men jag är inte alls bra på att avsluta mina projekt. Kanske är det nu läge att hitta en stadig danspartner...?

    e.zignz(at)gmail.com

    SvaraRadera
  6. Jag har stickat av och till i flera år, men det senaste året har jag försökt lära mig nya saker och sticka "större" saker än mössor.

    Jag vill gärna att det ska gå fort, tar det för lång tid blir det ofta ett UFO. Dessutom vill jag att det ska hända lite (alltså är jag inte så förtjust i enformig rätstickning osv).

    Som relativ nybörjare passar ju tango delvis in på mig och jag har även provat på balett, men på dansgolvet på krogen känner jag mig mest bekväm. ;-)

    Just nu har jag hamnat i en svacka, där sticklusten inte varit så stor. Jag hoppas därför att denna utmaning ska få lite fart på mig! :-)

    http://bannahoj.wordpress.com
    bannahoj[at]live.se

    SvaraRadera
  7. Här känner jag att jag kanske kan passa in. Jag återupptäckte stickningen för drygt ett år sedan när jag pillemariskt satt och försökte mig på en avig en rät med tungan rätt i mun. Många, måånga stickningar senare har jag arbetat upp så mycket sticksjälvförtroende att våga bjuda upp till dans.

    Jag har provat en hel del, vissa saker är dock fortfarande nytt för mig. Jag skakar rumpa, fuskar lite i alla stilar och är inte rädd för att kasta mig i famnen på nånting nytt. Andra säger att jag är en naturbegåvning, allt jag vet - är att stickningen är en passion som kommit för att stanna.

    Får jag lov?

    therese dot lestander at gmail dot com

    SvaraRadera
  8. Började sticka för drygt ett år sen, då var det ett par mycket enkla sockar. Jag skulle lätt ha fastnat i en raggsocks-rave och kanske blivit en quickstepper, om inte en streetstickare i min närhet gav mig en välriktad knuff ut på vantar-utan-mönster-dansgolvet. Det gav mig självförtroende att hitta rytmen i andra stickstilar också och nu vill jag lära mig ALLT.
    Teknisk skolning: obefintlig. Men jag är varken tondöv eller färgblind, rytmkänslan och lusten att skapa är stark och växande och jag känner starkt för det som verkligen är konst, så potential finns!

    Ibland vill och behöver jag bli förd, ibland vräker jag på i ett solo, med varierande resultat ;), och det blir många dansövningar hemma för att få till det så där som jag i tanken vill att det ska se ut.

    Nu är jag redo för att bli koreograferad i SYTYCK. Jag har väntat på att anmäla mig till sista sekund, för jösses så nervös jag är...

    :D

    skogsflicka AT hotmail PUNKT com

    SvaraRadera