måndag 24 augusti 2009

Hip Hop

Lite för stort, men ganska häftigt.
Du har inte full kontroll på stickfasthet, mått och storlek. Du experimenterar gärna i både freestyle och tango, men vet redan från början att resultatet kan komma att bli lite som det själv vill. Du ses av andra som en ytterst kompetent stickerska, men vet med dig själv att de äldre etablerade stilarna och du inte riktigt kommer överens ännu. Du är en självsäker stickerska som vågar misslyckas, vilket gör att när du lyckas blir det dundersuccé!

11 kommentarer:

  1. Jag repar upp och börjar om så många gånger som krävs för att jag skall känna mig nöjd med resultatet, jag har svårt att hålla mig till mmönster och stickar för det mesta utan. Jag väljer garn som jag gillar utan att tänka på vad det skall bli. När jag väljer etablerade stilar blandar jag dem ofta i egna kreationer och drar mig inte för att hitt liknande sätt med liknande resultat.
    http://skaparlust.nannox.net/#home
    ann dot samuelsson at gmail dot com

    SvaraRadera
  2. Friskt vågat, hälften vunnet ... eller? Jo, kanske lyckas jag få till det någotsånär i ungefär 50 % av fallen. Men övermodig är jag nog, eller kanske rättare sagt överoptimistisk. Jag försöker verkligen, men de flesta mönster innehåller delar som jag i min övertro på mej själv tror att jag kan fixa på ett smartare sätt, vilket inte alltid är fallet :-( Men nästa gång ...!

    Ack om jag vore självdisciplinerad, ordentlig och lydig när det gäller att läsa mönster. Helst lite noggrannare också, kanske rent av. Då skulle ni få se på passform och finess av sällan skådat slag, för efter alla dessa misstag jag gjort borde jag snart ha lärt mej allt till perfektion.

    http://leludh.blogspot.com
    lena dot lundbladh at gmail dot com

    SvaraRadera
  3. När jag stickar blir resultatet nästan alltid bra, men inte nödvändigtvis som jag tänkt från början! Många gånger har det blivit för stort, till min mammas stora glädje, hon har fått ta över många tröjor genom åren. De stora stora sjalarna behåller jag själv, de håller mig varm i den göteborska snålblåsten.

    Jag är en impulsiv stickerska, jag påbörjar gärna nya projekt och under projektets gång ändrar jag lite här och lite där. Oftast skriver jag ner på ändringen på nån lapp som jag direkt tappar bort. Men jag är bra på det jag gör, och jag är nästan alltid nöjd med resultatet!

    http://clarastickar.blogspot.com/
    clarafalk AT hotmail DOT com

    SvaraRadera
  4. Hip Hopen beskriver helt klart min stickstil. Rock n Roll funkar nog också rätt bra i den bemärkelsen att jag ofta bara tutar på och hoppas att det blir bra. Titelsången till Lilla sportspegeln dyker också upp i huvudet, du vet "du kan alltid bli nummer ett, bara börja, sätt igång. Är början svår blir resten lätt.."
    Jag följer beskrivningar (tycker jag iallafall) men det som kommer ut i slutändan ser inte alltid ut som på bilden och hamnar då ofta hos mamma eller någon glad vän. Huvudsaken är att någon blir glad av det hela iallafall =)

    Har en WIP till FO ratio på 10 till 1 till sambons stora sorg. Det beror nog till största del på att jag älskar utmaningen att lära mig något nytt, och när jag har börjat få kläm på ett mönster eller ny teknik vill jag genast hoppa vidare till nästa projekt.

    http://emelieheltenkelt.blogspot.com/
    et.larsson AT gmail DOT com

    SvaraRadera
  5. Jag en Hip Hopare! Jag köper oftast garn först och funderar sen på vad jag kan sticka av det. Sen utgår jag oftast från ett färdigt mönster men ändrar ibland redan de första varven för att få det precis som jag vill.
    Tyvärr blir plagget ändå inte alltid som jag tänkt mig och då repar jag obönhörligen upp!
    Sen sitter jag där med en stor hög med krulligt garn som ska nystas om. Min man skriker högt varje gång jag repar upp för han har ju sett hur många timmar jag lagt ner. Men då säger jag alltid att det inte är det färdiga plagget som är viktigast. Lika viktig är resan dit. Och flera upprepningar blir mer stickning :-)
    Det garn som jag först tänkte mig en kofta i kan sedan hinna bli nästan en tröja och kanske en sjal innan det till slut blir en vrålsnygg mössa med matchande vantar till!
    Det här ska bli så himla roligt tycker jag och jag är jättespänd på vad vi får för utmaning.

    http://purlywool.blogspot.com/
    malin DOT zamore AT home DOT se

    SvaraRadera
  6. Jag är definitivt hiphopare (om än bara i stickvärlden!) Jag har ett i det närmaste oräkneligt antal Ufon, eftersom det är så kul att börja sticka och jag är så odisciplinerad att jag aldrig orkar avsluta något. Provlappar har jag slutat att sticka, dels för att det är tråkigt och dels för att det ändå aldrig stämmer. Jag har testat det mesta och är inte rädd för svåra saker. Ibland blir det bra, ibland helgalet. Ännu har jag inte lyckats sticka två strumpor som är lika, men alla mina strumpor är supersnygga på håll! Det är ytterst få gånger som jag handlat garn till ett projekt och sedan stickat just det som garnet var tänkt till. Jag är något så ologiskt som en rastlös stickare och kände att den här utmaningen var helt perfekt för mig!

    www.prinsessantrasselsudd.blogspot.com
    prinsessantrasselsudd AT gmail DOT com

    SvaraRadera
  7. Jag har nästan alltid ett mönster när jag stickar. Men jag följer det inte och resultatet blir ofta något helt annat än jag tänkt från början. Jag är otålig och precis när jag börjar lära mej en teknik hoppar jag till något annat, kan lite om mycket.
    Jag gillar offentlig stickning och grafittistickning.

    www.pullanpallenpos.wordpress.com
    lilledit AT spray DOT se

    SvaraRadera
  8. Å Lisa, jag kan inte välja dansstil. Men jag väljer nu hiphop i alla fall. För när det gäller stickning så vågar jag misslyckas, jag vill upptäcka hela tiden och tar det inte på blodigt allvar, och det är nog därför jag fortfarande tycker det är så himla kul att sticka. För jag tröttnar aldrig :)

    SvaraRadera
  9. Det måste nog bli den här kategorin jag anmäler mig till! Jag brukar oftast följa mönster... ungefär. Masktäthet har jag sällan tålamod att kolla ordentligt utan jag chansar lite och oftast har jag tur och det blir bra. Inte alltid precis som jag tänkt och inte alltid så bra heller, men det är ju så roligt! Jag älskar att lära mig nya tekniker, men svävar snart iväg till något annat. Från det ena till det andra, variation variation...

    http://emmagjort.blogspot.com
    emmagjort AT hotmail DOT com

    SvaraRadera
  10. Så här i sista stund kastar jag mig nu in bland alla härliga hiphopare - underbart roligt ska det bli! Stickfasthet - hmmmm! Mönster - yes, men helst med lite egna hittepå-ändringar längs vägen. Inte rädd för utmaningar men jag tror att andra tror att jag kan mer än vad jag kan...tror jag...

    http://petrao.blogspot.com
    petrao AT live DOT se

    SvaraRadera
  11. Oj så svårt, men hipp hopp är nog rätt stil för mig. Stickfastheten kollas inte så ofta och när jag ändå kollar så stämmer sällan stickningen med provlappen. Ett under att resultatet ändå blir bra...när jag till slut stickar klart. Hinner börja många projekt men avslutar få. Tar gärna ut svängarna lite och lägger till lite egna rörelser här och där för att det ska passa. Stickar även helt efter egen pipa ibland.


    http://cablegal.wordpress.com
    sonestedt at gmail dot com

    SvaraRadera